Årskrönika 2010, the super cool, awesome and fabolus life of... me!
Januari:
I jannuari bloggade jag fortfarande på http://ihuvudetpafija.blogg.se . När jag tittar tillbaka i det arkivet ser jag att jag har samma roliga humor som nu. Jag hittar nämligen några filmer från youtube som är sjukt roliga!
Februari:
Då bestämde jag mig för att byta tillbaka till den här bloggen. Den andra var vämligen en smula oseriös, men mycket roligt (enligt mig själv). Men jag vill ha någinting att titta tillbaka till när jag blir lite äldre, och vad är inte bättre än en blogg?
I februari gick iallafall jag och moa ut på en pulka-quest. Jag minns att vi försökte få med oss en massa människor, men ingen ville åka pulka med oss... Well.. Somliga växer ifrån det, och andra inte :D
Moa på toppen av pulka-backen!
Vi hade även ett bild project i skolan, då jag valde att måla i mitt ansikte och sedan fottografera det, riktigt roligt var det!
En av bilderna jag tog.
Och nu kommer ett litet minne från februari som endast jag och Moa kommer förstå helt, men jag ska försöka förklara så gott det går. Det är nämligen så att jag+moa+dator=inte bra! När vi ´sitter tillsamans vid en dator kan vi göra vad som helst! En gång skapade vi en fan-club på facebook av sa-du-steen-grabben och stalkade honom totalt! Men den här gången var vi inne på min msn och muppade oss med alla som var inloggade. Jag kan kopiera vad som stod i inlägget så jag jag förklara det som är lite oförståeligt. (Ja... jag vet att jag kan skriva ganska osamahängade ibland, och stava fel.)
Efter skolan följde Moa med mig hem för hon skulle kolla på min dans senare. Men vi hade iallfall bestämt innan att vi skulle rå plugga till provet som e på onsdag, men så blev det såklart inte. Istället gjorde vi nudlar och satt vi datorn. Frida+Moa+Dator=Inte bra! Det blir bara helt galet!!! Vi typ muppar oss med andra som är inne på msn och as garvar när dom inte fattar vad vi håller på med. Vi typ låssas att vi tror att dom är engelskmen och försöker övertala dom att dom INTE kan svenska. AHahhahA det är jätte roligt! Sen så leker vi bara allmänt störda. Eller leker och leker.. Vi är nog bara som vi är.
Hahahaha ja... Det finns kanske inte så mycket mer att förklara. Vi är ju som vi är Moa...
I Februari är det också semeldagen som nog alla vet, och jag brukar itne kunna äta semlor för det rä mandelmassa idet, vilket jag är alergisk mot. Men det här året gjorde Linda en hemmagjort semla, SOM JAG KUNDE ÄTA! I år åt jag alltså mig första semla,m NÅGONSIN!
Min första semla <3
Mars:
I Mars var vi på skolrese till kungsberget. Det awesome kul! Jag hoppade på ett big-jumpe och landade på en stor Air-bag. SKIIT KUL! :D Haha och skrev gjorde jag också! ;)
Jag tog ett antal egobilder den månaden, och hade även ett stökigt rum! Exempel på båda dom sakerna får ni på denna bild:
Resten av årskrönikan får jag fortsatta med en annan gång, min bror ska nämligen ha datorn. TJINGELING!
Love it ♥
Våra vänners liv. En grym serie! Sorligt nog är den slut :( Dock har jag hittat lite låtar från den som jag älskar! ;D
Weeehoouw! Inlagget är för dig Alicia! =)
A, visst det är så vi gör va. O vi lär hålla på tills vi dör ja. Men tills dess så är allt ni hör ba:
Fördriva dagen med film och leta musik!
Alla låtar är gjorda av "Ozo", Grym grabb!
Laserturken
Womanizer
Fågelturken
Technologic
Charlie Bit Me - SÅÅÅ SÖT!
Nu blir det att kolla på Grease som sagt. Tjarrrå!
Dansaudition igen nu på söndag!
Dansaudition igen nu på söndag!
Bgk uppvisning hela dagen!
Mitt liv består endast av dans just nu...
Audition imorgon...
.
Det var en gång en liten flicka. På flickans 1 års dag fick hon en nalle. Nallen hade hon med sig vart hon än gick. Nallen följde även med henne med åren. Men på flickans 4 års dag fick hon en fantastiskt fin docka. Flickan vart helt förtjust i dockan och kunde inte slita sig ifrån den. Allt som åren gick ännu mer och fina leksaker. Nallen glömdes liksom lite bort, men fanns alltid där för flickan i alla fall. När flickan blivit lite äldre fick hon även en mobil telefon som hon inte kunde leva utan. Nallen glömdes liksom lite bort. Men oavsett hur mycket nya och fina leksaker flickan fick genom åren fanns nallen alltid där för henne.
/Frida Baarsen